Älven som skiljer Norrland från södra Sverige flyter genom Arbetarbladets spridningsområde. Nu har Dalälven tillägnats en lyxig fotobok med vackra fotografier från bland annat Gysinge och Söderfors.
Länge hade jag ett fotografi av Dalälven, taget vid broarna mot Söderfors, som bakgrundsbild på datorskärmen. Om jag inte redan hade tagit bort det, hade jag varit tvungen nu, i ren genans, efter att ha sett Mikael Svenssons fotografier av samma älv i boken med just namnet ”Dalälven – från fjäll till fjärd”.
Dalälven, vattendraget som skiljer oss som bor ovanför den från södra Sverige och gör oss till en del av Norrland. På de allra sista sidorna av boken har Dalälven runnit fram till bekanta trakter – Söderfors, Gysinge, Älvkarleby – men dessförinnan slås jag av hur obekant jag är med älven såsom den ser ut längst bort i väster, nära dess källa.
Var ligger förresten källan? Författarna ska ha kredd för att de inte låter sig nöja med tidigare uppgifter, utan själva spårar källan, och finner att älven härstammar från ett annat område än vad som har sagts. Inte Vestre Kvisla utan Östre Kvisla. Därmed kan den officiella längden på 541 kilometer ytterligare förlängas något.
Boken är som bäst i denna nördighet, som ges tyngd av att skribenten Jan-Olov Moberg är hydrolog.
”Vårt ständiga sökande efter vattendragens ursprung går säkert att diagnostisera – men vi vill inte veta. Att vara stämplad som hydrofil kan vara socialt betungande, och det lär inte förbättra våra chanser på en hård arbetsmarknad.”
Sämre blir prosan när vetenskapen övergår till turistskildringar när duon når Siljanstrakten och ska skildra knätofsar och Dalahästar. Texten har stundtals en poetisk kvalitet, men kan i andra delar bli forcerad.
Jag kan inte heller låta bli att jämföra med en annan reseskildring som går längs med vattendrag: Nina Burtons ”Flodernas bok” som gavs ut häromåret. En jämförelse som inte är till denna boks fördel – men så är det också en orättvis jämförelse.
Sedan har texten alltid ett problem i fotoböcker. Det är inte lätt att kliva ut ur skuggan från fotografierna, som är bokens raison d’etre.
Och vilka bilder Mikael Svensson har tagit! Dalälven klädd i olika årstiders skrud, från fjällvärlden i väster till havet som möter upp i öster. Även om det är roligt att se vackra fotografier från de bekanta miljöerna kring Gysinge och Älvkarleby, går det inte att komma ifrån att Dalälven och dess kringliggande natur är som mäktigast i fjällvärlden. Ett utsökt vemod präglar många av fotografierna, som att höra den i boken nämnda ”Visa från Utanmyra”.
Mikael Svensson ska också ha en eloge för att han vågar zooma in de delar kring Dalälven som inte är vackra, som fabriksröken ovanför Borlänges och Skutskärs skorstenar.
Respektfyllt återkommer de ideligen till hembygdsforskaren Karl-Erik Forsslund, vars mastodontverk ”Med Dalälven från källorna till havet” i 27 delar (omfattande 5 686 sidor) gavs ut mellan 1918–1939. En rik inspirationskälla till en uppdatering av den stora älvens flöde.
Jag läser ”Dalälven – från fjäll till fjärd” en strålande varm sommardag och får en plötslig och stark längtan av att se Dalälven med egna ögon. Istället sätter jag mig ner för att skriva denna text, och får nöja mig med att bläddra igenom Mikael Svenssons fotografier ännu en gång – en vacker tröst men utan en svalkande fläkt från älven.
Kristian Ekenberg / Arbetarbladet
026-15 93 46
Kristian.Ekenberg@arbetarbladet.se
